Evenemang och märkning av textil- regler för företag

Det råder fri prissättning i Sverige. Det innebär att det är du som företagare som bestämmer priset på evenemangsbiljetterna. Det är sedan upp till konsumenten att acceptera priset eller inte. Det är dock inte tillåtet att lägga till avgifter i efterhand som inte tidigare presenterats för konsumenten. Det ska klart och tydligt anges vilket pris konsumenten ska betala.

Den fria prissättningen innebär att evenemangsbiljetter som säljs i andra hand kan bli dyrare än förstahandsbiljetter. Det behöver ditt företag informera om för att konsumenten ska kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Med andrahandsförsäljning menas försäljning av biljetter från annan part än arrangören. Det är tillåtet med andrahandförsäljning av evenemangs- och konsertbiljetter i Sverige. Det är däremot inte tillåtet för företag att kringgå eventuella begränsningar, exempelvis maxantal biljetter som får köpas per person, och sälja vidare dessa biljetter till konsumenter.

Om ditt företag säljer biljetter i andra hand är det viktigt att det framgår på företagets webbplats och i avtalsvillkoren att det rör sig om andrahandsförsäljning.

Om ditt företag säljer vidare biljetter behöver du säkerställa att biljetterna är äkta. Detta för att undvika att konsumenten får problem vid exempelvis insläppet för evenemanget. Om det rör sig om falska eller ogiltiga biljetter har konsumenten rätt att få en giltig biljett. Om det inte är möjligt har konsumenten rätt att häva köpet. Att häva köpet innebär att köpet avbryts och konsumenten får tillbaka pengarna för biljetten.

Det är inte tillåtet för företag att kräva personliga biljetter. Konsumenten ska kunna nyttja biljetten trots att det kan stå ett annat namn på den.

Ångerrätt gäller inte förstahandsbiljetter

Det finns ingen ångerrätt för köp av biljetter i förstahand. Det gäller oavsett på vilket sätt konsumenten köpt biljetten. Anledningen är att evenemanget sker på en bestämd tid eller dag. Det faller då in under ett av undantagen till ångerrätt i distansavtalslagen (2005:59). Det är upp till företaget att själv välja om de erbjuder ångerrätt. Men det finns inget krav enligt lag. 

Ångerrätt gäller andrahandsbiljetter

Till skillnad från köp av förstahandsbiljetter gäller ångerrätten för köp av andrahandsbiljetter. Det är Konsumentverkets bedömning utifrån ett avgörande från EU-domstolen. Ångerrätten gäller om företaget säljer till konsument och företaget inte är arrangör av evenemanget. Arrangören riskerar alltså inte att stå med en tom plats att fylla. Konsumenten ska kunna ångra sitt köp av biljett inom 14 dagar från köpet. Konsumenten ska då kontakta företaget som sålt biljetten och få återbetalning.

Om du har sålt förstahandsbiljetter

Oavsett om evenemanget blir inställt eller flyttat har konsumenten rätt att få återbetalning för den köpta biljetten. Utgångspunkten är att konsumenten ska få tillbaka hela biljettkostnaden, men det kan i vissa situationer vara tillåtet för företag att behålla en del av kostnaden. Det förutsätter att det står i avtalsvillkoren.

Om evenemanget flyttas till en annan tid eller dag har konsumenten rätt att bestämma om denne vill acceptera flytten, eller om konsumenten hellre vill ha pengarna tillbaka.

Om du har sålt andrahandsbiljetter

Vid inställt eller flyttat evenemang har arrangören det främsta ansvaret för att ersätta konsumenter som köpt andrahandsbiljetter. Vid ersättning får konsumenten däremot endast tillbaka det så kallade face-valuepriset. Det innebär det pris som står angivet på biljetten och alltså arrangörens ursprungliga pris.

Det är viktigt att andrahandsförsäljaren uppmärksammar konsumenten på att summan som återbetalas vid ett inställt eller flyttat evenemang då kan bli lägre än det konsumenten ursprungligen betalade för andrahandsbiljetten.

Kraven för märkning ser olika ut beroende på vilken typ av textilprodukt det är. Det centrala regelverket på området är fiberförordningen, även kallad textilförordningen. Förordningen kompletteras med standarder. Syftet med fiberförordningen är att säkerställa att EU:s konsumenter får korrekt och enhetlig information och att EU:s kläd- och textilmarknad fungerar smidigt.

När förordningen gäller

Fiberförordningen omfattar produkter som uteslutande består av textilfibrer som till exempel klädesplagg och även produkter som behandlats på samma sätt som textilprodukter, exempelvis möbel-, paraply- och markistyg, textila inslag i det övre skiktet i golvbeläggningar, madrassbeläggningar och beläggningar på campingartiklar. 

När förordningen inte gäller

Förordningen ska inte gälla textilprodukter som läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet. Den ska heller inte gälla när fristående företag utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning. Förordningen ska inte heller gälla skräddarsydda produkter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare. 

Benämningar på textilfiber

I fiberförordningen finns förteckningar över benämningar på textilfibrer, exempelvis ull, silke, bomull, lyocell, elastan och melamin. Observera att beteckningen bambu inte finns med i bilagan och därför ska istället viskos användas. Benämningarna finner du i bilaga I.

Varor gjorda av läder omfattas inte av fiberförordningen i och med att de inte räknas som textilprodukter. Om en textilprodukt innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung ska det anges genom att texten "Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung" står på etiketten eller märkningen.

Förordningen i sin helhet på Eurlex, EU-rättens officiella webbplats

Det här gäller för märkning av textila produkter:

• Textila produkter ska förses med etikett eller märkning med information om deras fibersammansättning när de tillhandahålls på marknaden.
• Etiketten och märkningen ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och lätt att komma åt. I de fall en etikett används ska den vara ordentligt fastsatt. Om produkten har ett ytteremballage ska informationen även finnas tillgänglig på detta.
• En textilprodukt ska etiketteras eller märkas med namnet på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning. Ytterligare information finns i artiklarna 7–11 i förordningen.
• Produktens textilfibersammansättning ska anges så att den är lätt att läsa, synlig och tydlig. Texten ska vara enhetlig i fråga om storlek, stil och typsnitt. Det gäller i kataloger och annan reklam, på förpackningar, etiketter och annan märkning. Informationen om vilka textilfibrer produkten innehåller ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på nätet. Mer om textilfibersammansättning finns i artiklarna 5,7, 8 och 9 i förordningen.
• Etiketten eller märkningen ska vara på svenska om produkten ska finnas på den svenska marknaden.
• Fibersammansättningen för textilier som exempelvis broderade textilier, korsetter, sammet och plysch ska anges enligt bestämmelserna i bilaga IV.

Undantag från fiberförordningen vid märkning

Vissa produkter kan ha en gemensam märkning, det vill säga en enda etikett för flera produkter, som exempelvis näsdukar och dammtrasor. Läs mer i bilaga VI i fiberförordningen.

Det finns även vissa produkter som inte behöver märkas eller etiketteras. Det kan exempelvis vara konstgjorda blommor, damasker, blixtlås, äggvärmare och sminkväskor. Listan över de produkterna finns i bilaga V i förordningen. 

Fibersammansättningen av textilier som säljs som metervara får anges på tyglängden eller rullen.

Vissa delar av produkten ingår inte vid bestämning av fibersammansättningen. Det kan exempelvis vara stadkanter eller kantband och garneringar som inte är en väsentlig del av produkten. Av bilagan VII framgår vilka delar som inte ska beaktas.

Konsumentverket ger inte förhandsbesked

Konsumentverket kan inte lämna förhandsbesked på hur en produkt ska etiketteras eller märkas.

Relaterad information

• Regler för textil- och klädesindustrin på EU-kommissionens webbplats

• Nyckelorganisationer, nätverk och initiativ för dig inom design- och modebranschen på verksamt.se

Det finns inga lagkrav på att en textil produkt ska ursprungsmärkas. Det finns däremot ingenting som hindrar att företag frivilligt använder sig av ursprungsmärkning. Om ursprungsmärkning används så måste den, precis som all annan marknadsföring, vara tillförlitlig och inte vilseleda konsumenterna.

• Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen

• Mer om ursprungsregler på Kommerskollegiums webbplats

Det finns inget specifikt lagkrav för textilier gällande skötselråd, men däremot ställs det enligt 4 kap. 2 § p.5 konsumentköplagen (2022:260) krav på att alla varor ska åtföljas av den anvisning som behövs, bland annat för varans skötsel.

Om skötselråd utelämnas och en textil förstörs på grund av att anvisning saknades vid köpet så är varan därför med stor sannolikhet felaktig i konsumentköplagens mening, och kan reklameras av konsumenten.

• Mer om konsumentköplagen här på webbplatsen

• Textil och läderteknik på SIS webbplats

• Lista på standarder på SIS webbplats

• Kemikalier i textilier - poddavsnitt på Kemikalieinspektionens webbplats

Ett miljöpåstående antyder eller skapar på annat sätt intrycket av att en vara eller tjänst har en positiv inverkan eller ingen inverkan alls på miljön eller är mindre miljöskadlig jämfört med konkurrerande produkter.

Om du som företagare vill använda dig av miljömärken och miljösymboler i din marknadskommunikation får det ske endast om ursprunget klart framgår och inget missförstånd rimligen kan uppkomma om deras innebörd. Marknadsföringen kan annars vara vilseledande och antas påverka konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan marknadsföring kan strida mot marknadsföringslagen och kan därför förbjudas.

• Mer om miljöpåståenden och miljömärkningar här på webbplatsen

• Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen

Gällande standarder

Relevanta internationella standarder som gäller som svenska standarder:

ISO 14024 – Miljömärkning

Denna typ av miljömärkning är frivilliga märkningsprogram som bygger på kriterier framtagna med ett livscykelperspektiv och där det finns en tredje part som står för granskning och licensiering. Det kan exempelvis vara Svanen, Bra miljöval, EU Ecolabel, GOTS, OCS (organic Content Standard) och STEP (Sustainable Textile Production) by OEKO-TEX.

ISO 14021 – Egna miljöpåståenden

Standarden har införlivats i den internationella handelskammarens, ICC:s, regler för marknadskommunikation. Egna miljöpåståenden är det när du själv ställer upp kriterier för märkningen.

ISO 14025 – Miljödeklarationer

Miljödeklarationer används framförallt för kommunikation i en leverantörskedja, ”business-to-business” eller som verifieringsverktyg i samband med inköp och hållbar upphandling. Principer för miljödeklarationer framgår av standarden.

Information om olika standarder finns på SIS (Svenska institutet för standarder) webbplats